Då ville man inte ens gå till affären fast kaffet var slut

Stormen Katia är på väg till Sverige. Eller som Aftonbladet skriver: "Orkanen Katia har kraft kvar – kastar sig mot Sverige".

Men - jag är inte rädd.

Istället sitter jag och tänker tillbaka på min barndom, min ungdom, början på mitt vuxna liv, och funderar på vilket väder eller oväder som var det värsta jag minns.

Två stycken får dela förstapriset:

1. En storm i min barndom där mängder med träd intill vår stuga i Norrbotten fälldes av stormen, både på gårdsplan och i skogen runtomkring. Några av mina favoritträd bland annat, stora tallar modell större som vi brukade leka intill ibland.

2. Nummer två handlar inte om storm utan om den värsta kyla jag upplevt. Jag tror det var vintern 1999 i Luleå då termometern under ett par dagar frös fast kring 42-44 minusgrader. Dessa dagar gick man inte ut i onödan och det var tur jag hade mat och konserver hemma - för då ville man inte ens gå till affären fast KAFFET var slut.

Så, välkommen Katia. Du har en del att bita i om du ska ta dig in på förstaplatsen.

/Tibbe